Jag har sedan årsskiftet börjat med nya arbetsuppgifter men är kvar med ett ben i mina gamla vilket just nu innebär att jag ska redovisa mitt förra projekt för tjänstemän och chefer från området. Spännande och kul! Mitt nya projekt som jag jobbar i handlar om att utreda arbetsförmåga.

I helgen som gick var jag och Åskar på Beckershofs Herrgård för att delta i del 2 av utbildningen till diplomerad SSRK-instruktör, en otroligt bra helg! Förra gången var det Ingrid Tapper som pratade om Etologi, den här gången var det Bitte Sjöblom som gick igenom Organisation och Pedagogik tillsammans med Susanna Hultman.

Åskar gick in i konferens-mode och gjorde inget väsen av sig förutom under det morgon- och lunchpass med träning vi fick till, då släppte han ut sin energi men på ett väldigt bra sätt. Runt Beckershof finns finfina jaktmarker så inspirationen följde en vart man än gick…

Har även en artikel på gång efter förfrågan av Golden Nytt-redaktionen. Den ska skickas in i helgen så det blir nog lite nattsudd även detta veckoslut. Artikeln ska handla om att börja med apportering…

Till helgen blir det förutom artikelförfattande , träning (såklart) och ett besök i Linköping även dubbla simpass med grabbarna. Även Åskar är inbokad i ett försök att börja ta igen den, för honom, trista helgen som var. Konditionsmässigt är det inte heller så bra att bara hinna ut på små rastrundor och hellre tillföra något till konditionen snarare än att dra ifrån så här års… Men en gnutta snö har vi och därför har han ikväll fått dra mig under ett halvtimmespass. Kul tyckte både han och jag, superkul tyckte den löse Lusen som med sina ledarhundsegenskaper drog med Åskar – och mig – off-road om jag inte hann få stopp på de skenande djuren… Det kan jag säga funkar inte. Tillslut var jag genomsvett och bestämde mig för att Åskar fått nog med träning, dessutom vankades det våfflor hemma… Ja, ni förstår.

En annan rolig sak att se fram emot är att jag ska åka och titta på en liten häst som jag eventuellt ska hjälpa till med. Den här lilla herren är under inridning och det är en extra morot (haha morot!) för mig.

Igår hängde vi med Nina på träning i Linköping och passade på att träna markeringar nu när det fanns gott om både kastare och ytor. Åskar gick i par med Texas som sparringpartner och vi fick till både bra markeringar och dirigeringar.

Åskar är en duktig markör som alltid går till rätt område och i annat fall rätt i vind, men han har de senaste träningarna inte “legat i” så mycket på apporten väl därute utan bett om hjälp. Lite ringrostigt såhär tidigt på säsongen skulle jag tro. Han inledde på samma vis även igår men jag fick se precis den utveckling jag ville och är väldigt nöjd med honom – och han verkade nöjd med sig själv!

Med någon minusgrad och strålande sol blev det även en mysig fikastund ute i naturen. Åskar och Charlottes Puma hade redan funnit varandra och lekte gulligt i sina täcken.  Efter fikat var det fler än jag som ville njuta av de sista av solens strålar, så det blev en bonuspromenad i den fina omgivningen. Härligt för både oss och de ystra hundarna!

Idag blev det viltträning med gruppen jag kallar “Korplaget”. Eftersom Stina var i löp (4:e dagen bara) passade jag på att använda detta som störning för Åskar, därför fick de gå i par på söket. Men det märktes ingenting på honom, han gjorde ett väldigt bra sök med 14 vilt där han hämtade in hälften i ett högt och effektivt tempo. Även en halv-lång (vad det nu är) dirigering som gick rakt in i skogen mellan tallarna plockade han in föredömligt. Avslutningsvis fick han en lång dubbelmarkering med dolda nedslag som han löste helt självständigt. Mäkta nöjda brassade vi vidare till Norsholms Djursjukhus för rehabsim med farbror Lus. Lycka för honom! Nu sover båda killarna gott och jag kan ha den där lugna söndagskvällen som jag gillar…

Tecknade en bild på Åskar, han sover och det syns vad han drömmer om…
Det “viffas” och “vaffas” och rycker i den lilla kroppen.

I väntan på ett sånt där “tecken”

Åskar inledde träningspassen väldigt bra i mitten av veckan, gjorde ett kanonsök och kändes väldigt säker på dirigeringarna när det fortfarande var plusgrader. Sen kom minusgraderna och jag vet inte säkert om det har med dem att göra men i samma veva tycks apporterna ha blivit betydligt svårare… Jag tycker fortfarande han gör rätt men han har haft problem med att lokalisera själva apporten och jag tycker det i sin tur har gett en tendens till att inte lita på sig själv, snabbt lämna platsen han markerat eller som jag försöker hålla honom vid med pipan och istället söka större. Eller är inte näsan fräsch? Eller har vi en formsvacka?

Trots alla frågetecken är detta något av tjusningen med jakt – det finns så himla många faktorer som vi inte känner till och inte kan påverka. Jag blir väldigt taggad av att ha något att klura på men är tyvärr lite otålig i väntan på lösningen och kan i stort sett pressa mig själv hur långt som helst (ner i spagat på en vecka t.ex.)… Men jag får behärska mig när jag jobbar med djur och det är bra.

Idag blev det många timmar ute vid Tinnerö tillsammans med Hanna & Skott. Promenad, träning, promenad och korvgrillning tills det mörknade ute. Väldigt kul och mysigt i härligt soligt väder! Nu är det extra gott att krypa upp i soffan…

Jag har under de senaste åren utvecklat en liten allergi mot ordet “mål”, mest för att det ofta blir lite platt och innehållslöst…

Jag tycker t.ex. att man behöver skilja på kunskapsmål och på resultatmål. Jag sätter inte så gärna resultatmål eftersom de ofta ligger utanför vad jag själv kan påverka medan kunskapsmål handlar precis som namnet antyder – om vad jag egentligen vill kunna.
Ett exempel på kunskapsmål för det här året:

”Jag vill träna och tävla med Åskar i jakt med sikte på att vi blir så duktiga att vi har förutsättningar att ta pris i elitklass.”

Detta är ett kunskapsmål och inte ett resultatmål eftersom jag faktiskt inte kan påverka vad domaren sätter för pris och därmed inte träna för det. Det är förhoppningsvis min hund och inte domaren jag kommer att bearbeta under året… Vad jag kan påverka är hur mycket min hund kan och klarar av i provsituationen och det i sin tur kommer automatiskt att påverka domarens pris. Hänger ni med? För mig lyfter kunskapsmål bättre fram ansvaret på oss förare att träna hunden väl inför uppgiften.

I nästa steg bryter jag ner det stora målet i färdigheter jag måste utveckla hos just min hund och det är utifrån dessa jag sedan tränar.

Det kanske låter pretentiöst, men det svåra är trots allt inte att beskriva hur man vill träna sin hund utan att komma ihåg att träna sin hund just så. För visst är det lättare att vara en bra tränare när man sitter framför datorn än när man står ute i markerna?

Några andra mer eller mindre spikade planer för 2011 nej förlåt 2012:

- jag har tackat ja på förfrågan om att vara instruktör på Goldenlägret, 4-8 juli
- bli klar med diplomeringsutbildningen till instruktör, SSRK, 3-5 augusti
- hålla en eller ett par kurser, våren+ hösten?
- hinna med att själv gå kurs med Åskar, våren/sommaren?
- starta på några WT inkl. Goldenspecialen, 10-12 augusti
- vara funktionär på ett par prov, gärna i elitklass för att ge tillbaka till klubbarna och samtidigt lära mig mer

Men nu känner jag mig taggad att börja skriva igen, jag inbillar mig faktiskt att jag blir mer strukturerad i min träning när jag bloggar!?

Det första inlägget för i år får bli en liten resumé över HUNDåret som gått…

JANUARI

* Åker mycket skidor med hundarna vilket vi alla njuter av!

FEBRUARI

* Nytt hälsoresultat för Åskar, GR_PRA1 hereditärt fri

MARS

* Vi ligger i med fysträningen inför Vårruset
* Åskar blir 4 år!

APRIL

* Startar ökl-light på träningsjaktprov med Åskar och han börjar som en väldigt blyg kille men växer under provets gång – framsteg!

MAJ

* Lucas blir 9 år!
* Startar på ännu ett träningsjaktprov med Åskar där han är duktig men fortfarande försiktig.

JUNI

* Åker till Elmia Game Fair med Åskar, Johanna och Majken, vi la pengar på hundgrejer och mat, resten slösade vi bort! Åskar tävlar i Vattenscurryn och är snabb men hamnar utanför pallen.

* Åskar får följa med på segeltur, detta gillar han skarpt och hussen blir förtjust så detta upprepas flera gånger under säsongen.

JULI

* Jaktprovsdebut i ökl för Åskar, gav en retlig 0:a i pris. Men Åskar var inte sig själv och betedde sig lustigt, lämnade tillslut en kanin…

* Övningsskjuter en hel del, KUL och bra träning för hundarna som är lugna med uppmärksamma.

*Packar ner Åskar, Hanna, Macke, Doglas och Skott i snurrbåten och åker till Smultronstället i Söderköping. Där äts det glass i stora lass! Båten ligger djupare på hemvägen (?).

AUGUSTI

* Husvagnscampar med Sofie & Hanna på Goldenspecialen där jag debuterar på WT med Åskar vilket resulterar i 1:a pris och 82 % i ökl. Får mersmak på WT!

* Åker till veterinären och Lucas får en rehabplan då han inte är bra i sitt framben…

SEPTEMBER

* Jaktprovsstart i ökl nr. 2 för Åskar, gav ett 1:a pris! Vi hann inte se upplägget före start men det löste sig och blev riktigt, riktigt bra, grabben var sig själv och vi fick en rejäl ego-boost av allt beröm!

* Röntgar Lucas ben och fortsätter rehaben med mycket simning. Marie Söderström Lundberg coachar oss.

OKTOBER

* Jaktprovsstart i ökl nr. 3, gav ett 2:a pris som berodde på att han blev för självständig på vattendirren och jag tappade honom. Grymt nöjd med ALLT annat.

NOVEMBER

* Påbörjade utbildningen till diplomerad instruktör genom SSRK med kursavsnitten Etologi och Valputveckling för Ingrid Tapper under tre dagar.

DECEMBER

* Nytt hälsoresultat på Åskar, HD-index 108 och ED-index 103
* Börjar träna agility med Åskar ett par gånger i veckan för att hålla igång honom även under dessa mörka kvällar. Han är duktig och vi har väldigt kul!
* Lucas fortsätter rehabsimmet med stor glädje!

Elmia Game Fair, en årlig jaktmässa blev gårdagens nöje. Vi plockade upp lite trevligt sällskap innan vi gav oss av till Jönköping, Åskar och jag.

Det var väldigt varmt på området men fläktade i alla fall och hundarna hade många dammar att välja på så det var inte svårt att hålla dem svala. Ett sätt var att delta i Apporteringscupen, vattenscurryn på tid. Åskar var snabb, 59 sek. och det hade nog räckt till placering någon av de andra dagarna men den sista dagen fick vinnaren den otroliga tiden 45 sek.!! Här är resultaten: http://www.elmia.se/sv/gamefair/For-massbesokare/Resultat-Elmia-Apportering-och-Hinder-Cup/

En annan otrolig uppvisning var Jocke Smålänning ”trickshooter” som uppträdde. Åskar och Majken var så duktiga under uppvisningen (som är väldigt upphetsande för våra hundar). Jag tror de markerade precis allt de sköt på och det var en salig blandning: ägg, ölburkar, hinkar, tomhylsor, hinkar och såklart lerduvor m.m.

Annars var vildsvinsuppvisningen förmodligen Åskars favorit. Där fick man se hur olika hundraser arbetade med vildsvin i ett hägn. När Åskar fick se att det sprang grisar där inne gav han flera jaktskall  Han fick även träffa ett uppstoppat vildsvin som han var nyfiken och intresserad av men samtidigt hade respekt för. Skönt att han är försiktig utan att vara feg och intresserad utan att vara för på. Kan även nämna att han nosat på ett uppstoppat lejon, en anfallande varg och en stegrande grizzlybjörn!

Lite shopping blev det också, mest hos Paw. Är väldigt nöjd med grejerna och träffade dessutom några bekanta. Mycket trevligt!! En hel del provpåsar på hundmat fick vi med oss hem också!

Det är varmt, trångt och ens pengar försvinner snabbt – men det är verkligen kul. En anmärkningsvärd sak är att inte en enda hund sågs gruffa med en annan på hela dagen. Och vad skönt det är!

Annars jobbar vi vidare med både lydnad och jakt. Och äntligen så är jag där jag vill (just nu) med vattendirigeringarna. Det känns så skönt och nu ska han få vila lite från just den specifika träningen. Det har varit frustrerande att å ena sidan få se hur bra han förstår det här momentet när han väl utfört det och å andra sidan haft sådan tveksamhet i just att utföra det (komma iväg). Det jag känner att jag lärt mig av det här är att det lätt blir en “grej” av små konflikter/missförstånd/misstag för honom och då är vi snabbt inne i en ond cirkel.

Att jobba med Kay Polacks material i jobbet fick mig att tänka på att jag förhåller mig bättre till mina hundar om jag tänker kring dem så som han föreslår att vi ska tänka kring andra människor. Nämligen att de är utsända för mig att träna på. JAG behöver dem för just deras egenskaper tränar mig på det jag behöver träna på. Jag finner den tanken avstressande, som att det finns en vinst i varje motgång.

Lite bilder från veckan

Nöjd med sig själv!

Söt-öra

Det gick väldigt fort och han var i koppel men jag ser dem inte ens och kan hålla in honom utan helt plötsligt går han fot bredvid mig och viftar på svansen med nåt bulligt innanför kinden.

Nu är det ju så att de sällan dör av ett mjukt retrievergrepp men tyvärr är fågelungar väldigt känsliga så vingarna knäcks lätt då de försöker slita sig. Det är här matten tyvärr ofta får gå in och göra slut på lidandet för lilla pippin…

Detta var Åskars bikt så här på söndagskvällen…

I torsdags levererades herr Rosa Näsa till kontoret i Linköping. Mina kollegor såg lite frågande ut när jag klädde av mig blusen och drog på mig skjorta samt drog stövlar över de svarta jeansen. Sedan styrdes Kian mot Borensberg.

Det här var träningsjaktprov no. 2 för oss den här våren och de fyller sitt syfte! Åskars reaktion när han startar lydnadstävlingar är att bli hetare, ge skall, pipa osv. men på jaktprov blir han blyg och har varit tveksam till viltet.

Redan förra gången kände jag att vi löste upp en knuta ang. viltet och hans självförtroende växte också under prövningen, dock hade han inte fullt fokus från start vilket jag ville se den här gången.

Dömde gjorde Marie Danielsson och provet började med två kluriga markeringar som hundarna såg lite dåligt och som gick ner dolt bakom granar och berg. Eg. inga konstigheter för honom men de var så korta att Åskar sprang alldeles för långt och fick jobba sig tillbaka. Marie tyckte dock att han löste det kanon!

Därefter ett närsök ner mot en vass där en and låg. Jag valde att blåsa närsökssignal direkt från min sida vilket syftade till att förhindra ett svanhopp ut i sjön. Det lyckades! Han satte på näsan direkt och sökte sig intensivt framåt och fann anden.

Därefter ett svårt sök på ett kalhygge med en platå i mitten och mycket ris på sidorna. Änder, kråkor och kaniner låg ute. Åskar plockade in de 5 första i raka skick. Ut och in. Sen gick han inte ut som jag ville riktigt utan sökte ny mark som jag visste var tom. Han fick springa en vända där sen visslade jag in honom eftersom det var hett och tungan hängde. Skickade honom lite mer bestämt mot den sista kråkan, diagonalt mot platån ca 70 m ut. Den kom in direkt och det kändes skönt att det var vattenarbetet kvar.

En lång markering från andra sidan sjön, gott och väl 70-80 m lång. Inte så svårt egentligen men det blåste vågor på vattnet och flera hundar före hade inte velat simma i det utan vänt tillbaka. Åskar markerade bra och simmade lugnt men bestämt ut och hade stenkoll på vart den var. Skönt!

För att höja honom lite extra efteråt fick han svassa omkring med anden framför publiken och det gjorde han så nöjt. Jag hoppas han blir tryggare för varje gång i den här sortens provmiljö. Det känns så! Jag är väldigt glad att provet var upplagt med kluriga självständiga övningar och inga dirigeringar eftersom han behöver få jobba själv.

Mycket värt att få starta på sånna här träningsprov och det har jag Jan-Åke att tacka för att jag kunde. Han hoppade över en oceanseglingsutbildningskväll för att kunna leverera Åskar till mig. Vilket stöd jag har och jag är så tacksam för det!!

Jag gillar den här bilden. Med både respekt och fascination spanar den lilla hunden ut över landskapet från sin klippa. Ca 171 möh. Norrköpings högsta topp.