Jag gillar helger när jag har mycket att göra men med en lugn söndagskväll. På något sätt upplever jag att jag får ut mest av helgen då, varför nu det är viktigt!?
Igår hängde vi med Nina på träning i Linköping och passade på att träna markeringar nu när det fanns gott om både kastare och ytor. Åskar gick i par med Texas som sparringpartner och vi fick till både bra markeringar och dirigeringar.
Åskar är en duktig markör som alltid går till rätt område och i annat fall rätt i vind, men han har de senaste träningarna inte “legat i” så mycket på apporten väl därute utan bett om hjälp. Lite ringrostigt såhär tidigt på säsongen skulle jag tro. Han inledde på samma vis även igår men jag fick se precis den utveckling jag ville och är väldigt nöjd med honom – och han verkade nöjd med sig själv!
Med någon minusgrad och strålande sol blev det även en mysig fikastund ute i naturen. Åskar och Charlottes Puma hade redan funnit varandra och lekte gulligt i sina täcken. Efter fikat var det fler än jag som ville njuta av de sista av solens strålar, så det blev en bonuspromenad i den fina omgivningen. Härligt för både oss och de ystra hundarna!
Idag blev det viltträning med gruppen jag kallar “Korplaget”. Eftersom Stina var i löp (4:e dagen bara) passade jag på att använda detta som störning för Åskar, därför fick de gå i par på söket. Men det märktes ingenting på honom, han gjorde ett väldigt bra sök med 14 vilt där han hämtade in hälften i ett högt och effektivt tempo. Även en halv-lång (vad det nu är) dirigering som gick rakt in i skogen mellan tallarna plockade han in föredömligt. Avslutningsvis fick han en lång dubbelmarkering med dolda nedslag som han löste helt självständigt. Mäkta nöjda brassade vi vidare till Norsholms Djursjukhus för rehabsim med farbror Lus. Lycka för honom! Nu sover båda killarna gott och jag kan ha den där lugna söndagskvällen som jag gillar…
Tecknade en bild på Åskar, han sover och det syns vad han drömmer om…
Det “viffas” och “vaffas” och rycker i den lilla kroppen.
