Det ligger två nöjda grabbar här hemma efter dagens simpass. Lusen har fått sitt rehabsim och Åskar fick ett konditionspass med jetstreamer’n.
I övrigt har dagen varit lugn för de fyrbenta medan matten gjort sig till och donat för att de ska ha det bra, bland annat har ett okänt antal hundra gram hundgodisar skivats, ugnsbakats och förpackats, allt för att deras belöningar ska innehålla ett minimum av bad stuff.
Motströms!
Publicerat i Fysträning, Sjukdomar/skador
Just nu är det mycket! Och på flera fronter, men jag gillar att få vara med om allt intressant och kul som det för med sig.
Jag har sedan årsskiftet börjat med nya arbetsuppgifter men är kvar med ett ben i mina gamla vilket just nu innebär att jag ska redovisa mitt förra projekt för tjänstemän och chefer från området. Spännande och kul! Mitt nya projekt som jag jobbar i handlar om att utreda arbetsförmåga.
I helgen som gick var jag och Åskar på Beckershofs Herrgård för att delta i del 2 av utbildningen till diplomerad SSRK-instruktör, en otroligt bra helg! Förra gången var det Ingrid Tapper som pratade om Etologi, den här gången var det Bitte Sjöblom som gick igenom Organisation och Pedagogik tillsammans med Susanna Hultman.
Åskar gick in i konferens-mode och gjorde inget väsen av sig förutom under det morgon- och lunchpass med träning vi fick till, då släppte han ut sin energi men på ett väldigt bra sätt. Runt Beckershof finns finfina jaktmarker så inspirationen följde en vart man än gick…
Har även en artikel på gång efter förfrågan av Golden Nytt-redaktionen. Den ska skickas in i helgen så det blir nog lite nattsudd även detta veckoslut. Artikeln ska handla om att börja med apportering…
Till helgen blir det förutom artikelförfattande , träning (såklart) och ett besök i Linköping även dubbla simpass med grabbarna. Även Åskar är inbokad i ett försök att börja ta igen den, för honom, trista helgen som var. Konditionsmässigt är det inte heller så bra att bara hinna ut på små rastrundor och hellre tillföra något till konditionen snarare än att dra ifrån så här års… Men en gnutta snö har vi och därför har han ikväll fått dra mig under ett halvtimmespass. Kul tyckte både han och jag, superkul tyckte den löse Lusen som med sina ledarhundsegenskaper drog med Åskar – och mig – off-road om jag inte hann få stopp på de skenande djuren… Det kan jag säga funkar inte. Tillslut var jag genomsvett och bestämde mig för att Åskar fått nog med träning, dessutom vankades det våfflor hemma… Ja, ni förstår.
En annan rolig sak att se fram emot är att jag ska åka och titta på en liten häst som jag eventuellt ska hjälpa till med. Den här lilla herren är under inridning och det är en extra morot (haha morot!) för mig.
Publicerat i Hundkörning, Jakt, Moa
Jag gillar helger när jag har mycket att göra men med en lugn söndagskväll. På något sätt upplever jag att jag får ut mest av helgen då, varför nu det är viktigt!?
Igår hängde vi med Nina på träning i Linköping och passade på att träna markeringar nu när det fanns gott om både kastare och ytor. Åskar gick i par med Texas som sparringpartner och vi fick till både bra markeringar och dirigeringar.
Åskar är en duktig markör som alltid går till rätt område och i annat fall rätt i vind, men han har de senaste träningarna inte “legat i” så mycket på apporten väl därute utan bett om hjälp. Lite ringrostigt såhär tidigt på säsongen skulle jag tro. Han inledde på samma vis även igår men jag fick se precis den utveckling jag ville och är väldigt nöjd med honom – och han verkade nöjd med sig själv!
Med någon minusgrad och strålande sol blev det även en mysig fikastund ute i naturen. Åskar och Charlottes Puma hade redan funnit varandra och lekte gulligt i sina täcken. Efter fikat var det fler än jag som ville njuta av de sista av solens strålar, så det blev en bonuspromenad i den fina omgivningen. Härligt för både oss och de ystra hundarna!
Idag blev det viltträning med gruppen jag kallar “Korplaget”. Eftersom Stina var i löp (4:e dagen bara) passade jag på att använda detta som störning för Åskar, därför fick de gå i par på söket. Men det märktes ingenting på honom, han gjorde ett väldigt bra sök med 14 vilt där han hämtade in hälften i ett högt och effektivt tempo. Även en halv-lång (vad det nu är) dirigering som gick rakt in i skogen mellan tallarna plockade han in föredömligt. Avslutningsvis fick han en lång dubbelmarkering med dolda nedslag som han löste helt självständigt. Mäkta nöjda brassade vi vidare till Norsholms Djursjukhus för rehabsim med farbror Lus. Lycka för honom! Nu sover båda killarna gott och jag kan ha den där lugna söndagskvällen som jag gillar…
Tecknade en bild på Åskar, han sover och det syns vad han drömmer om…
Det “viffas” och “vaffas” och rycker i den lilla kroppen.
Det känns lyxigt att ha varit ledig 5 dagar och kunnat träna flera längre pass. När man jobbar som jag blir träningen något enformigt förlagd till helgerna, med några få undantag för vad man kan åstadkomma i elljusskenet om kvällarna.
I väntan på ett sånt där “tecken”
Åskar inledde träningspassen väldigt bra i mitten av veckan, gjorde ett kanonsök och kändes väldigt säker på dirigeringarna när det fortfarande var plusgrader. Sen kom minusgraderna och jag vet inte säkert om det har med dem att göra men i samma veva tycks apporterna ha blivit betydligt svårare… Jag tycker fortfarande han gör rätt men han har haft problem med att lokalisera själva apporten och jag tycker det i sin tur har gett en tendens till att inte lita på sig själv, snabbt lämna platsen han markerat eller som jag försöker hålla honom vid med pipan och istället söka större. Eller är inte näsan fräsch? Eller har vi en formsvacka?
Trots alla frågetecken är detta något av tjusningen med jakt – det finns så himla många faktorer som vi inte känner till och inte kan påverka. Jag blir väldigt taggad av att ha något att klura på men är tyvärr lite otålig i väntan på lösningen och kan i stort sett pressa mig själv hur långt som helst (ner i spagat på en vecka t.ex.)… Men jag får behärska mig när jag jobbar med djur och det är bra.
Idag blev det många timmar ute vid Tinnerö tillsammans med Hanna & Skott. Promenad, träning, promenad och korvgrillning tills det mörknade ute. Väldigt kul och mysigt i härligt soligt väder! Nu är det extra gott att krypa upp i soffan…
Jag har under de senaste åren utvecklat en liten allergi mot ordet “mål”, mest för att det ofta blir lite platt och innehållslöst…
Jag tycker t.ex. att man behöver skilja på kunskapsmål och på resultatmål. Jag sätter inte så gärna resultatmål eftersom de ofta ligger utanför vad jag själv kan påverka medan kunskapsmål handlar precis som namnet antyder – om vad jag egentligen vill kunna.
Ett exempel på kunskapsmål för det här året:
”Jag vill träna och tävla med Åskar i jakt med sikte på att vi blir så duktiga att vi har förutsättningar att ta pris i elitklass.”
Detta är ett kunskapsmål och inte ett resultatmål eftersom jag faktiskt inte kan påverka vad domaren sätter för pris och därmed inte träna för det. Det är förhoppningsvis min hund och inte domaren jag kommer att bearbeta under året… Vad jag kan påverka är hur mycket min hund kan och klarar av i provsituationen och det i sin tur kommer automatiskt att påverka domarens pris. Hänger ni med? För mig lyfter kunskapsmål bättre fram ansvaret på oss förare att träna hunden väl inför uppgiften.
I nästa steg bryter jag ner det stora målet i färdigheter jag måste utveckla hos just min hund och det är utifrån dessa jag sedan tränar.
Det kanske låter pretentiöst, men det svåra är trots allt inte att beskriva hur man vill träna sin hund utan att komma ihåg att träna sin hund just så. För visst är det lättare att vara en bra tränare när man sitter framför datorn än när man står ute i markerna?
Några andra mer eller mindre spikade planer för 2011 nej förlåt 2012:
- jag har tackat ja på förfrågan om att vara instruktör på Goldenlägret, 4-8 juli
- bli klar med diplomeringsutbildningen till instruktör, SSRK, 3-5 augusti
- hålla en eller ett par kurser, våren+ hösten?
- hinna med att själv gå kurs med Åskar, våren/sommaren?
- starta på några WT inkl. Goldenspecialen, 10-12 augusti
- vara funktionär på ett par prov, gärna i elitklass för att ge tillbaka till klubbarna och samtidigt lära mig mer
